Svensk ordbok 2009, webbversion

myste´rium substantiv mysteriet mysterier myst·eri·et1ngt som inte kan förstås eller förklaras med förnuftets hjälp spec. om religiösa före­teelser men äv. all­männare komm.relig.JFRcohyponymgåta tre­enighetens mysteriumfort­plantningens mysteriumkärlekens mysterium○äv. försvagatgåta mordmysteriummysteriet med den försvunna flygplans­besättningenhur hon hade kunnat spara så mycket pengar var ett mysteriummysteriet (med ngn/ngt)sedan 1811av lat. myste´rium; av grek. myste´rion ’hemlighet; hemlig lära’, till mys´tes ’in­vigd’ 2nästan en­bart plur. hemlig religiös rit som bara in­vigda fick del­ta i komm.relig.de eleusinska mysterierna○äv. om mot­svarande ceremonier i ordens­sällskap o.d.frimurar­ordens mysterier○äv. om förhållanden (i all­mänhet) som är kända bara av in­vigdaJFRcohyponymmysterium 1 hon är väl in­satt i etikettens mysteriersedan 17663mysterie­spel relig.scen.ett mysterium (om ngn/ngt/SATS)sedan ca 1810