Svensk ordbok 2009, webbversion

näk`tergal substantiv ~en ~ar näkter|­gal·en●en brun och grå­vit trast­fågel med gråfläckigt bröst, som sjunger ljudligt i skymningen och på natten med starka, flöjtande toner, hårda, kastanjettliknande slag och snabbt smatter; ofta an­sedd som den mest skön­sjungande av alla fåglar zool.nordlig näktergalnäktergalen är Ö­lands landskaps­djuri den skånska juni­nattens tystnad hördes i fjärran näktergalarnas sång○äv. bildligt, särsk. om sångerskaJenny Lind, näktergalen från Nordensedan 1200-talet (som till­namn)runristad dopfunt, gamla Lödöse, Västergötland (Svärdström)runform naktægal, fornsv. näktergala; av lågty. nachtegale med samma betydelse, urspr. ’den som gal (sjunger) om nätterna’ Jag hör musik och letar efter orden. Sjung näktergal, min hemstads näktergal!Hjalmar Gullberg, Till en näktergal i Malmö (i Fem kornbröd och två fiskar, 1942)