Svensk ordbok 2009, webbversion

näm`na verb nämnde nämnt, pres. nämner nämn·er●kort om­tala ngt, ofta i förbi­gående, utan an­språk på eg. beskrivning e.d. komm.JFRcohyponymberöra 2cohyponymomnämna många har bi­dragit med viktiga in­satser – sär­skilt vill jag nämna NN och ONhon nämnde inte ett ord om saken när hon var härAnders, Bengt och David, i nu nämnd ordning, kommer med migvärt att nämna är ock­så att NN och ON senare gifte signämna ngn/ngt/SATS (för ngn)ingen nämnd och ingen glömdinne­fattande alla men utan att om­tala ngn sär­skildvid tacktal o. d.​ ett stort tack till alla er som gjorde kampanjen möjlig, ingen nämnd och ingen glömd inte kunna nämnas på samma dagsedag 2 sedan 1280-taletrunbemålad kyrkvägg, Anga, Gotland (Sveriges runinskrifter)runform nemt (perf. part.), fornsv. nämna; till namn Subst.:nämnande