Svensk ordbok 2009, webbversion

näm`nare substantiv ~n äv. vard. nämnarn, plur. ~, best. plur. nämnarna nämn·ar·enut­tryck under bråk­strecket i all­mänt bråk mat.JFRcohyponymtäljarecohyponymkvot 1 i bråket 3/4 är nämnaren 4minsta gemensamma nämnare till 1/2 och 1/3 är 6äv. bildligt om likhet som i vissa av­seenden förenar o­lika före­teelseri vissa ut­tryck de båda partierna sökte en minsta gemensam nämnare som kunde ut­göra grund för ett sam­arbetesedan 1584till nämna