Svensk ordbok 2009, webbversion

nä`ringsfång substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en när·ings|­fång·et●sätt att skaffa sitt uppe­hälle arb.ekon.JFRcohyponymnäring 2cohyponymyrkecohyponymlevebröd han åter­upptog sitt gamla näringsfång, import av plast­granarsedan 1746till näring och 1fång