substantiv ~en ~er
när|kamp·en●strid med direkt kontakt mellan parterna
vanligen dock inte med vapen
särsk. sportkomm.JFRcohyponymnärstrid
närkampsboxninggå i närkamp med ngnhan täckte bollen utmärkt i närkampernahon är känd för att vara tuff i närkampernalaget spelade stabilt och vann de flesta närkamperna○äv. bildligt om dispyt etc.fackklubbsordföranden gick i närkamp med direktören(i) närkamp (med ngn/ngt), närkamp (mellan ngra)sedan 1897