substantiv ~en ~er
när|strid·en●strid med nära kontakt mellan de stridande parterna
urspr. med (blanka) vapen
mil.sport.JFRcohyponymnärkamp
de amerikanska marinsoldaterna var hårt drillade i närstrid○äv.strid med vapen med korta skottvidder
(i) närstrid (med ngn), närstrid (mellan ngra)sedan 1902