Svensk ordbok 2009, webbversion

nä`ve substantiv ~n nävar näv·en●(kraftig) hand mest med fram­hävande av funktionen i tungt och hårt arbete vard.med.nävkamphans valkiga nävarhan knöt nävarna i vredehan hötte med nävarna åt de o­förskämda ungdomarna○äv. som en sorts informellt måttnävtalsen näve jorden näve (ngt), en näve (med ngt)ha hårda nävarvara hänsyns­lös​ den nya chefen visade sig ha hårda nävar när hon av­skedade alla som inte ut­förde sina arbets­uppgifter fort nog knyta näven i (byx)fickanbli arg men hålla till­baka vreden​ i stället för att knyta näven i byx­fickan organiserade hon en demonstration mot före­tagets beslut om upp­sägningar slå näven i bordetkraft­fullt säga i­från​ de besvikna konsumenterna slog näven i bordet och krävde sin rätt spotta i nävarnasamla krafter för en in­sats​ efter stor­förlusten var det bara att spotta i nävarna och träna än­nu hårdare ta till nävarnabörja slåss​ på hög­stadiet tog han ofta till nävarna för att lösa konflikter sedan mitten av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. nävi; germ. ord, bildat till en indoeur. ord­rot med bet. ’klämma’