Svensk ordbok 2009, webbversion

nål substantiv ~en ~ar nål·en●liten, smal, i ena ändan spetsig (metall)pinne anv. för samman­hållning (av tyg e.d.) el. genom­föring av tråden vid sömnad handarb.hush.konstvet.nålvassknappnålstoppnålsynålsäkerhetsnålträ tråden på nålensy med nål och tråd○äv. om före­mål med liknande form men annan funktionförstamajnålhattnålhårnålkompassnål○spec. med.kanyl syster stack nålen i armen på honomsitta som på nålarsesitta 1 (som att) leta efter en nål i en höstack (som att) leta efter ngt som är nästan o­möjligt att hitta​ utan led­trådar är sökandet efter en försvunnen person som att leta efter en nål i en hö­stack sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. nal; gemens. germ. ord, bildat till ett verb mot­svarande ty. nähen ’sy’; besl. med bl.a. lat. ne´re ’spinna; fläta; väva’; jfr naja, nåt