verb ~de ~t
nödg·ar●påverka (ngn) genom starka påtryckningar
särsk. vädjanden
ngt åld.komm.JFRcohyponymförmå 2
hon slog armarna om honom och nödgade honom att återvända hem○äv. utan personligt verkande krafthans hälsotillstånd nödgade honom att vistas på kurorter långa tidernödga ngn till ngt, nödga ngn att+Vsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. nöþgha ’tvinga’, till nöþogher ’nödgad; ovillig; påtrugad’; jfr nödig
Subst.:vbid1-263334nödgande