Svensk ordbok 2009, webbversion

`dmynt substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en nöd|­mynt·etmynt av billigare material än normalt vanligen ut­givet under krigs­tid el. i annan kris­situation mest histor.numism.SYN.synonymmynttecken nödmynten mot slutet av Karl XII:s regerings­tidsedan 1767