substantiv ~en
nöd|torft·en●minimum av förnödenheter etc. för att överleva
och ha ett drägligt liv
ekon.sådant som hör till livets nödtorft, främst mat, kläder och bostadsedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. nödhthorft ’behov; nödvändighet’; av lågty. nottorft; till nöd och tarv