substantiv ~et
nöd|värn·et●användning av normalt olovligt våld i nödsituation
som försvar el. för att förhindra ngt ännu värre
jur.JFRcohyponymnävrättcohyponymsjälvförsvar
rätten fann att han hade handlat i nödvärnpolisen hävdade att han hade skjutit på mannen i nödvärn(i) nödvärnsedan 1496Stockholms stads tänkeböckerfornsv. nödhvärn