Svensk ordbok 2009, webbversion

nöj`a sig verb nöjde nöjt, pres. nöjer nöj·er●god­ta som tillfreds­ställande Nollhon nöjde sig med ett glas lätt­ölhan lät nöja sig med det knapp­händiga svaret○spec. med avs. på handlingin­skränka sig till han nöjde sig med att iakt­ta en fientlig tystnadnöja sig med ngt/att+Vsedan början av 1500-taletSagan om Didrik af Bernfornsv. nöghia sik; bildn. till nog