substantiv ~en nötter [nöt´-]
nöt·en●ofta plur.
frukt som i moget tillstånd består av ett (ofta brunt) hårt, torrt skal och en (oftast) ätlig fet kärna med mild smak
och som faller av träd el. buske oöppnad; äv. om liknande stenfrukter, baljor e.d.
bot.kokk.komm.SYN.synonymnötfrukt
nötchokladnötknäckarenötkärnahasselnötkokosnötvalnötekorren samlar nötter○särsk. om vissa välsmakande sorter (hasselnötter, valnötter m.fl.) som bl.a. utgör traditionella inslag i det svenska julfirandetknäcka nötterknäppa nötteren skål med nötter, russin och fikon○äv. om nötliknande frö el. fruktdeljordnötmuskotnöten hård/svår nöt att knäckaett svårt problem att lösa
huruvida skivreklamen är otillbörlig eller inte blir en hård nöt att knäcka för marknadsdomstolen
få på nötenfå strykel. ovettvard.
Napoleon fick på nöten i slaget vid Waterloo; de regerande mästarna fick på nöten redan i kvartsfinalen
som en påse nöttermycket illa
hela första halvlek spelade de som en påse nötter
sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. nyt, not, nut; gemens. germ. ord, ev. besl. med lat. nux´ ’nöt’; idiomet få på nöten (ca 1910) till sjömansslang nöt i bet. ’mun’
2nöt
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
nöt·et●tamt oxdjur
jordbr.psykol.zool.SYN.synonymnötkreatur
nötboskapnötköttungnötbiff av nöt○äv. bildligt om person som anses dum, naiv e.d.ditt nöt!han kallade henne ett godtroget nötsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. nöt; gemens. germ. ord, med grundbet. ’egendom’; besl. med njuta