Svensk ordbok 2009, webbversion

na´gel substantiv ~n naglar nagl·ar1skyddande, genom­skinlig horn­bildning på spetsen av finger eller tå med.lösnageltumnagellånga naglarklippa naglarnafila naglarnabita på naglarnamåla naglarnaskit under naglarnaseskit sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. naghl; gemens. germ. ord, besl. med bl.a. lat. ung´uis, grek. on´yx ’nagel’ 2typ av nit särsk. för an­vändning på båtar sjö.JFRcohyponymbult nagelässjakopparnagelvara en nagel i ögat (på ngn)vara till förtret (för ngn)urspr. bibl.​ tidningens av­slöjanden blev en nagel i ögat på regeringen sedan 1840trol. av ty. Nagel ’spik’; urspr. samma ord som nagel 1; jfr varnagel