Svensk ordbok 2009, webbversion
nam`nge
äv. åld.
nam`ngivanam`ngiva
verb namngav, namngett el. namngivit, namngiven namngivna, pres. namnger äv. åld. namngiver
namn|giv·it1ge namn åt
Nollsesenamn 1
JFRcohyponymdöpa
namnge ett barnnamnge de nya gatorna○äv.ge beteckning
namnge en växtnamnge ngn/ngtsedan 16252uppge namnet på
NollJFRcohyponymidentifieracohyponymutpeka
han namngav inte sin vicepresidentkandidat före nomineringenonyanserad kritik av namngivna personernamnge ngn/ngtsedan 1549Subst.:vbid1-254009namngivande,
vbid2-254009namngivning