Svensk ordbok 2009, webbversion

narkotika [-å´t-] substantiv ~n nark·ot·ik·an●bedövande eller stimulerande medel som på­verkar centrala nerv­systemet och kan ge skador och beroende; ofta o­lagligen miss­brukat, men äv. anv. som läke­medel psykol.samh.JFRcohyponymnarkotikumcohyponymknark narkotikabeslagnarkotikahajnarkotikapolismiss­bruka narkotikao­laga inne­hav av narkotikahandel med narkotika○äv. bildligtnostalgin, vår tids narkotikatung narkotikamycket farlig narkotika​ polisen fick ökade an­slag och kraft­tag togs fram­för allt mot langare av tung narkotika sedan 1887urspr. plur. av narkotikum