verb ~de ~t
narr·ar●lura (ngn) på ett oskyldigt sätt
till att göra ngt el. så att vederbörande går miste om ngt
komm.JFRcohyponymbedra 1cohyponymförledacohyponymlocka 2cohyponymlura 1
hon narrade honom alltid att skratta åt sig självhan blev narrad på godsakernanarra ngn (att+V), narra ngn (på/till ngt)sedan 1613av ty. narren med samma betydelse; till narr
Subst.:vbid1-254310narrande