Svensk ordbok 2009, webbversion

nation [nat∫o´n] substantiv ~en ~er nat·ion·en1politisk enhet som ut­görs av ett samman­hållet folk som normalt förfogar över ett samman­hängande land­område samh.JFRcohyponym1landcohyponymstat 1cohyponymrike 1 nationsflagganationsgränsindustrinationkulturnation2000-talet är USA:s fjärde år­hundrade som nationen nation med sex miljoner in­vånarede många nationerna i det gamla Österrike-Ungern○ofta med tanke på in­vånarnaJFRcohyponymfolk 1 hans berömda tal till franska nationennationens far­väl till den av­lidne presidentenFörenta Nationernaförk. FN(benämningen på) den stora internationella samarbets­organisationen​ Förenta Nationerna bildades vid an­dra världs­krigets slut sedan 1523av lat. na´tio ’födelse; släkt; folk­slag’; jfr naiv, nativitet, natur, renässans 2samman­slutning vid universitet av studenter från samma hem­bygd ofta landskapsvis; tidigare av stor, nu­mera av mer begränsad betydelse pedag.nationsfestnationshusnationskuratorSmå­lands nation i Lund○äv. om mot­svarande lokaldans på Värm­lands nationsedan 1658