Svensk ordbok 2009, webbversion

nationalite´t [nat∫on-] substantiv ~en ~er nat·ion·al·itet·enmed­borgarskap i viss stat ofta samman­kopplat med etnisk till­hörighet samh.byta nationalitethon var tysk till nationalitetenäv. (i plur.) om enhetlig grupp av in­vånare i en nationJFRcohyponymfolkslag alla nationaliteters harmoniska sam­levnadde o­lika nationaliteterna i Ryss­landäv. i fråga om far­tyg o.d.till­hörighet till viss stat en trålare med polsk nationalitetsedan 1874