Svensk ordbok 2009, webbversion

natu`rnamn substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en nat·ur|­namn·etnamn som betecknar natur­företeelse t.ex. sjö, flod el. berg språkvet.språkvet.JFRcohyponymbebyggelsenamn naturnamnen till­hör vår äldsta namnskattsedan 1884