verb ~de ~t
navl·ar●ibl. med partikelnav, utan större betydelseskillnad
binda om och avskilja navelsträng på
nyfött barn el. nyfödd unge
med.psykol.kattmamman navlade av ungarna självnavla (ngn), navla (av ngn)inte vara rätt navladinte vara psykiskt helt frisk
du är ju inte rätt navlad, ska du gå hem ensam mitt i natten?
sedan 1715till navel
Subst.:vbid1-255677navlande,
vbid2-255677navling