Svensk ordbok 2009, webbversion
ne`dbringa
verb ~de äv. nedbragte, ~t äv. nedbragt, pres. ~r
el.
ne`rbringane`rbringa
nerbringade äv. nerbragte, nerbringat äv. nerbragt, pres. nerbringar
ned|bring·ar, ner|bring·ar●äv. lös förb., se1bringa 2
få att minska
i antal el. omfång
ngt formelltutstr.JFRcohyponymreduceracohyponym1sänka 3cohyponymminska 2
nedbringa kostnadernanedbringa kvicksilveranvändningennedbringa ngt (till ngt)sedan 1841Subst.:vbid1-255809nedbringande,
vbid2-255809nedbringning,
vbid3-255809nerbringande,
vbid4-255809nerbringning