Svensk ordbok 2009, webbversion
ne`derlag
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
neder|lag·et1det att bli besegrad
mil.samh.spel.sport.MOTSATSantonymseger
JFRcohyponymförlust 2
nederlagsstämningvalnederlagett svidande nederlagett bittert nederlagett personligt nederlaglida ett snöpligt nederlaglandet tillfogades ett svårt militärt nederlagett nederlag (för ngn/ngt) (mot ngn/ngt)nederlagets bittra kalkse2kalk 1
sedan 1535av ty. Niederlage ’manfall i strid; lagerplats’; jfr 2lag, ned
2lagerplats
åld.handel.varunederlagsedan 1666