Svensk ordbok 2009, webbversion

neka [nä`-el.ne`-] verb ~de ~t nek·ar1hävda av­saknad av sanning hos visst på­stående etc. komm.MOTSATSantonymjaka 1 JFRcohyponymförneka 1cohyponymbestrida 1 man kan inte neka till att allmän­bildningen har ökatfrågan fick ett nekande svar○spec. om att tillbaka­visa an­klagelser, ofta i juridiska samman­hanghan nekade blankt till an­klagelserna○äv. om språkliga ut­trycki pres. part. MOTS.antonymjaka 2 en nekande satsneka (till ngt/att+V/SATS)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. neka, till ne ’nej’; jfr 1nej 2inte låta komma i åt­njutande av komm.JFRcohyponymförvägra hon ville neka ungdomarna till­träde till butikenhan nekades till­träde till restaurangen○äv. om att unna sig sakerhon nekar sig aldrig någotneka ngn ngt/att+Vsedan 1285stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)3mot­sätta sig krav eller förväntning på att ut­föra viss handling e.d. komm.JFRcohyponymvägra 1 många artister nekade att med­verkaNN var hårt pressad men nekade att ge uppneka att+Vsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumSubst.:vbid1-257264nekande Användningen av neka i betydelsen ’vägra’ (han nekades tillträde) har ibland kritiserats men får anses fullt korrekt.