Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n nedförsbackar
el.
ne`rförsbackene`rförsbacke
~n nerförsbackar
ned·förs|back·en, ner·förs|back·en●backe som sluttar mot lägre plan
trafik.JFRcohyponymutförsbackecohyponymutförslöpa
vägen passerar järnvägen mitt i en ganska kraftig nedförsbacke○äv. bildligt i uttryck för motgångar etc.laget verkade vara i brant nedförsbackesedan 1842