Svensk ordbok 2009, webbversion

ne`dgång el. ne`rgångne`rgång substantiv ~en ~ar ned|­gång·en, ner|­gång·en1det att ngt rör sig ned­åt och ev. passerar en gräns­linje e.d.; särsk. om solens passage av horisonten i väster astron.utstr.flaggan halas vid solens nedgång○ofta abstrakt om försämring av kvalitet el. minskning av kvantitetnedgångsperiodnedgångstendensnedgångstiden kraftig nedgången markant nedgången all­män nedgång för bil­industrinden svenska kronans upp- och ned­gångexporten är på nedgången nedgång (i/för ngt)sedan 1469Heliga Mechtilds uppenbarelserfornsv. nidherganger 2förbindelse­led mellan övre och nedre plan betraktad upp­ifrån trafik.nedgången till tunnel­bananen nedgång (från ngt) (till ngt)sedan 1529Romerska rikets nedgång och fall.Svensk titel på verk av Edward Gibbon (1776–88)