Svensk ordbok 2009, webbversion

neutra´l adjektiv ~t neutr·al1som inte tar ställning för någon­dera parten i val­situation, konflikt e.d. admin.af.mil.pol.samh.JFRcohyponymopartiskcohyponym1objektiv 1 neutrala bedömareyrkes­vägledningen ska vara neutral och objektivstaten bör förhålla sig neutral i avtals­förhandlingarna○särsk. vid krig el. konflikter mellan staterneutrala stater som Sverige och Schweizen neutral stat får inte tillåta att dess territorium ut­nyttjas av de krig­förande○äv. om om­rådesom inte till­hör ngn part en neutral säkerhets­zonneutralt territoriumefter den o­avgjorda matchen blev det om­spel på neutral plan○äv. bildligtsom inte väcker några ut­präglade eller störande före­ställningar eller känslor neutrala färgerbak­grunden i reklamen ska vara neutraldet neutrala namnet är av­sett att göra ämnet mindre kontroversielltneutral (i ngt)sedan 1628av lat. neutra´lis, till ne´uter ’ingen­dera’ 2som varken är positiv eller negativ på skala e.d.; vanligen konkret af.fys.kem.tekn.neutrala värden○spec. tekn.som inte verkar i ngn av riktningarna t.ex. varken fram­åt el. bak­åt växel­spakens neutrala läge○spec. äv. fys.som saknar elektrisk laddning neutronen, den neutrala kärn­partikeln○spec. äv. kem.som varken har sur eller basisk reaktion om lösning el. ämne en neutral lösningsedan 16423som böjs på samma sätt som många substantiv som betecknar före­mål eller ämnen och i svenskan har best. f. på ”-(e)t”; om substantiv språkvet.neutrala substantiv som ”hus”sedan 1801