substantiv ~en ~ar
nid·ing·en●person som begått rått eller kränkande brott
samh.yrk.ödeläggelsen av växthuset var ett verk av nidingarvar mans nidingperson som utsätts för allmän kritikurspr. fredlös person
efter stafettfiaskot på hemmaplan blev han var mans niding
sedan 1000-talet (i sammansättn.)runsten, Danmark, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform niþiks (gen.), fornsv. niþinger; till nid i nidbild