Svensk ordbok 2009, webbversion

1nit substantiv ~et äv. ~en nit·et●stor flit och i­härdighet psykol.samlarnitvärldsförbättrarnitpedagogiskt nitrevolutionärt nit○spec. i ett ut­trycken ut­märkelse för nit och redlighet i Rikets tjänstsedan 1541jfr fornsv. nit ’fiendskap; av­und’; av lågty. nit ’hat; av­und’; samma ord som nid i nidbild
2nit substantiv ~en ~ar nit·en●kraftig huvudförsedd metallpinne som an­vänds för hop­fogning, var­vid skaftänden stukas särsk. för samman­fogning av metall­delar tekn.JFRcohyponymbult nithammarenithuvudnitstansaluminiumnitkopparnitpopnitsedan 1767av ty. Niet med samma betydelse; till nita
3nit substantiv ~en, plur. ~ar äv. ~er nit·en●lott utan vinst spel.nitlottnitnummerdra en nitgå på en nit bli lurad​ det gäller att läsa den fin­stilta texten för att inte gå på en nit när man skriver under ett av­tal sedan 1749av nederl. niet ’ingen­ting; noll; nit’