Svensk ordbok 2009, webbversion

nju`ta verb njöt njutit njuten njutna, pres. njuter njut·er1känna väl­behag och lust psykol.stornjutanjuta av livethon njöt av att vara ledig○ibl. i konstruktion med objektmed väl­behag ägna sig åt njuta en god mål­tidnjuta sommarens fröjdernjuta frukterna av sitt arbetenjuta (av ngt/att+V/SATS), njuta (ngt)njuta sitt otiumseotium sedan ca mitten av 1400-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. niuta ’bruka; njuta’; gemens. germ. ord med grundbet. ’fånga; ha till förfogande’; jfr nyter, 1nytta, nyttja, 2nöt, nöta 2dra nytta av särsk. jur.jur.njuta av­kastningen av egendomennjuta ngtsedan 1000-taletrunsten, Gursten, Småland (Sveriges runinskrifter)runform naut (pret.) Subst.:vbid1-259610njutande, njutning