Svensk ordbok 2009, webbversion

nollställa [nål`-] verb nollställde nollställt, pres. nollställer noll|­ställ·er●ställa (mätare e.d.) på läget noll psykol.tekn.hon nollställde räkne­verket på videonhan nollställde väg­mätaren○äv. bildligt, spec. ekon. (vanligen i sam­band med skuld)kommunen sköt till en miljon för att nollställa verksamheten○ofta perf. part., spec.o­partisk han är helt nollställd vad gäller sympatier för den ena eller an­dra sidan○spec. äv.dum vard.den killen är helt nollställd○spec. äv.uttrycks­lös en soldat i giv­akt ska se helt noll­ställd utnollställa ngn/ngtsedan 1958Subst.:vbid1-259816nollställande, vbid2-259816nollställning