Svensk ordbok 2009, webbversion
[no`-, nom`-äv.no´-, nom´-]
substantiv ~en ~er
nom·in·at·iv·en●ett kasus som framför allt anger att ordet i fråga fungerar som subjekt
språkvet.JFRcohyponymdativcohyponymackusativcohyponymgenitiv
nominativformi modern svenska finns bara två kasus, nominativ och genitiv(i) nominativsedan 1855; 1753 formen nominativusav lat. (ca´sus) nominati´vus med samma betydelse, till nomina´re ’benämna’