Svensk ordbok 2009, webbversion

nominativ [no`-, nom`-äv.no´-, nom´-] substantiv ~en ~er nom·in·at·iv·enett kasus som fram­för allt an­ger att ordet i fråga fungerar som subjekt språkvet.JFRcohyponymdativcohyponymackusativcohyponymgenitiv nominativformi modern svenska finns bara två kasus, nominativ och genitiv(i) nominativsedan 1855; 1753 formen nominativusav lat. (ca´sus) nominati´vus med samma betydelse, till nomina´re ’benämna’