Svensk ordbok 2009, webbversion

1no´rd substantiv ~en nord·en1endast obest. f. det väder­streck som på vårt halv­klot är mot­satt riktningen till solen vid dess middags­höjd särsk. vid an­givande av vind­riktning geogr.land.nordgränsnordkustnordostnordpånordvartsvaga vindar över­vägande från nord○ibl. som konventionell beteckning på en av spelarna i bridge­parti e.d.Nord åter­kom med två sangsedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. nordh; av lågty. nord eller nederl. noord; besl. med grek. ner´teros ’nedre; undre’; jfr 1norr 2ofta best. f. och då vanligen som namn nordlig del av visst om­råde ofta i namn e.d.; spec. om samman­fattningen av Sverige, Norge, Dan­mark, Fin­land och Is­land geogr.land.nordboNordamerikauppe i kalla norddu gamla, du fria, du fjäll­höga Norddet goda politiska sam­arbetet i Nordenså in i nordeni mycket stor ut­sträckningvard.​ skol­biblioteken är viktiga så in i norden sedan 1719
2no´rd adverb ●norr särsk. sjö., meteorol.geogr.sese1norr 1 sedan 1664