Svensk ordbok 2009, webbversion

norm [når´m] substantiv ~en ~er [når´m- äv. når`m-] norm·en●ofta plur. (all­mänt god­tagen) regel för handlande eller tänkande ofta av social karaktär och vanligen inte ned­skriven sociol.JFRcohyponymrättesnörecohyponym1lag 1 normsystemhedersnormetiska normerveder­tagna normerfölja normernaöver­skrida normerna för ngtkraven på fastare normer i skolorna○äv. om fast­ställda regler el. mått att jäm­föra med el. konstruera efter (ofta utan social inne­börd)byggnormsocialbidragsnormskärpta normer för avgas­reningen norm (för ngn/ngt)sedan 1635av lat. nor´ma ’vinkel­mått; mått­stock’; jfr abnorm, enorm