Svensk ordbok 2009, webbversion

1norma´l adjektiv ~t norm·al●som är i enlighet med den grund­läggande typen för före­teelsen i fråga, särsk. genom att överens­stämma med genom­snittet admin.allmän värderingpsykol.JFRcohyponymstandard 1cohyponymnaturlig 2 normalfallnormalinkomsttagarenormaltemperaturnormal kropps­byggnadnormal neder­bördunder normala förhållanden skulle jag kommit, men ...○särsk. med bi­betydelse av önsk­värdhetleva ett normalt liviakt­ta normal an­ständighetvarje normal människa tycker om barn○spec.i nekande och frågande ut­tryck fullt klok ngt vard.han kan inte vara riktigt normal○ibl. substantiveratav­vika från det normalasedan 1818av lat. norma´lis ’efter mått­stocken; enligt regeln’; till norm
2norma´l substantiv ~en ~er norm·al·en●linje som är vinkel­rät mot en annan linje eller ett plan NollSYN.synonymperpendikel mittpunktsnormalkonstruera en normal till linjen l○äv. om liknande linje vid kurva el. buktande ytaen normal (mot/till ngt)sedan 1744