Svensk ordbok 2009, webbversion

1norr [når´] substantiv, ingen böjning 1väder­strecket som på vårt halv­klot är mot­satt riktningen till solen vid dess middags­höjd geogr.norrgåendenorrhimmelnorrlägenorrväggvind från norrsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. nor, nordh 2norra delen av ett land (eller om­råde) Nolllängst uppe i norr är det mörkt hela vinternsedan 1565
2norr [når´] adverb i riktningen som leder rakt bort från solen vid dess middags­höjd på vårt eget halv­klot geogr.Upp­sala ligger sex mil norr om Stock­holmsedan 1000-taletrunsten, t.ex. Skederid, Upplandrunform nur, fornsv. nor(r), nordher; gemens. germ. ord, trol. urspr. ’nere’; jfr nord