Svensk ordbok 2009, webbversion
[når´]
substantiv,
ingen böjning
1väderstrecket som på vårt halvklot är motsatt riktningen till solen vid dess middagshöjd
geogr.norrgåendenorrhimmelnorrlägenorrväggvind från norrsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. nor, nordh
2norra delen av ett land (eller område)
Nolllängst uppe i norr är det mörkt hela vinternsedan 1565
[når´]
adverb
●i riktningen som leder rakt bort från solen vid dess middagshöjd
på vårt eget halvklot
geogr.Uppsala ligger sex mil norr om Stockholmsedan 1000-taletrunsten, t.ex. Skederid, Upplandrunform nur, fornsv. nor(r), nordher; gemens. germ. ord, trol. urspr. ’nere’; jfr nord