Svensk ordbok 2009, webbversion

numm´er substantiv numret, plur. ~, best. plur. numren numr·et1enhet i en naturlig (längre) ordnings­följd representerad av ett tal, var­vid ett högre tal representerar en stegvis ökning i värde, storlek etc. Nollnummerföljdnummerordningskonummernummer sju i ordningenhon kom i mål som nummer treskon var ett nummer för storspec. om viss ut­gåva (i tids­följd) av tidning e.d.tid­skriften kommer ut med tio nummer om åretvara ett nummer för stor för ngn/ngtvara för bra för ngn/ngtSpanien var ett nummer för stort för Kroatien i finalen vara nummer ettvara bäst eller främstefter två skade­drabbade säsonger är hon åter­igen nummer ett i sin gren sedan 1690av ty. Nummer med samma betydelse; av lat. num´erus ’tal; an­tal’; jfr numerus, prenumerera 2tal som god­tyckligt får beteckna person eller före­teelse och där­igenom ut­gör en sorts identifikation Nollkatalognummerkontrollnummerpersonnummerslå upp numret i telefon­katalogenspårvagns­linje nummer sjuibl. med ton­vikt på avpersonifieringför myndigheterna är man bara ett nummersom värn­pliktig tyckte han sig reducerad till ett nummersedan 16793kortare, enhetligt av­snitt i längre program särsk. med musik psykol.scen.nummerrevyrevynummerett nummer som gjorde succéäv. om konkret före­mål enl. ngn förteckning e.d.konstnären höll en ut­ställning med nästan 200 nummeribl. äv.sam­lag starkt vard.snabbnummerfå sig ett nummergöra (ett) stort nummer av ngtge ngt stor upp­märksamhetjournalisterna gjorde ett stort nummer av stats­ministerns fel­sägning sedan 1857