substantiv ~n nummerbrickor
nummer|brick·an●plåt eller platta med ingraverat nummer
särsk. anv. för att markera turordning i kö
handel.sedan 1885Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n nummerbrickor
nummer|brick·an●plåt eller platta med ingraverat nummer
särsk. anv. för att markera turordning i kö
handel.sedan 1885