substantiv ~en ~er
nyck·en●plötsligt och omotiverat infall
psykol.JFRcohyponymryck
modenycken kejserlig nyck sände honom i dödendet är bara en nyck att hon inte ska äta grönsaker○äv. bildligten nyck av naturenen ödets nycksedan 1712av lågty. nück, nücke ’plötsligt anfall; dåligt humör’; samma ord som isl. hnykkr ’ryck; knyck’; jfr knycka 1