Svensk ordbok 2009, webbversion

nyck`el substantiv ~n nycklar nyckl·ar1litet (metall)redskap som är noga av­passat för att öppna eller stänga visst lås vanligen med en karakteristisk form som är lämpad för den normala vridningsrörelsen hush.extranyckelhusnyckelportnyckelnyckeln till källar­dörrensätta nyckeln i låsetin­brottet gjordes med hjälp av falska nycklarhan vred om nyckeln ett extra varv○äv. bildligt, spec.viktigaste (ofta enda) medel för att upp­nå ngt nyckeln till fram­gången nyckel till ökad exportnyckeln till mord­gåtans lösning○spec. äv. (i plur.) om vissa orkidéerängsnycklarSankt Pers nycklarJungfru Marie nycklaren nyckel (till ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. lykil, nykil; till ett verb mot­svarande isl. lúka ’stänga’; besl. med 2lock 2vanligen i sammansättn. verk­tyg som ngt vrids runt med hush.hylsnyckelskiftnyckelskruvnyckelleksakshunden dras upp med en nyckel i ryggenen nyckel (till ngt)sedan 1669