Svensk ordbok 2009, webbversion

nyp substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en nyp·et●det att nypa ngn komm.tjuvnyphon gav honom ett nyp i armen○äv. bildligt, spec.kraft vard.han har gott nyp i högern○spec. äv.sam­lag starkt vard.få sig ett nypsedan 1793till 2nypa