substantiv ~en ~er
nytt·ig·het·en1knappast plur.
det att vara nyttig
af.kokk.sedan 1469Heliga Mechtilds uppenbarelserfornsv. nyttoghet ’nyttig sak’
2företeelse som är nyttig
ekon.producera nyttigheternyttigheternas ojämna fördelning över befolkningen○spec.vara som tillfredsställer människors (vardagliga) behov
JFRcohyponym1nytta
brandlarm, trygghetslarm och andra nyttighetersedan 1520-taletJungfru Marie Psaltare