Svensk ordbok 2009, webbversion

nytt`ja verb ~de ~t nyttj·ar●tillgodo­göra sig födo­ämne, njutnings­medel e.d. Nollnyttja tobakmo­roten nyttjas som livs­medel○ibl. under­förstått med avs. på alkoholngt åld.tack, jag nyttjar inte (starkt)○äv.an­vända, bruka nyttja glas­ögonnyttja (ngt)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. nytia, till nyt ’nyttjande; av­kastning; mjölk’; gemens. germ. ord; jfr 1nytta Subst.:vbid1-262192nyttjande