adjektiv ~t
o|bön·hör·lig●som inte låter sig bevekas
trots vädjanden
admin.komm.SYN.synonymobeveklig
rektorn var obönhörlig ― pojken skulle relegeras○äv. om handling o.d.krigsförberedelserna genomfördes med obönhörlig konsekvensobönhörlig (mot ngn)sedan 1638till o- och bönhöra