Svensk ordbok 2009, webbversion

obligation [-∫o´n] substantiv ~en ~er ob·lig·at·ion·en1köp- och säljbar skuld­förbindelse som ut­gör del av större lån och som löses in till visst (jämnt) belopp när lånet förfaller; vanligen löpande med fast ränta ekon.obligationskurssparobligationstatsobligationhon har placerat sina pengar i aktier och obligationer○spec.premie­obligation obligationsdragningsedan 1635av lat. obliga´tio ’förpliktelse’; till 1obligat 2knappast plur. förpliktelse att ersätta ngt som man blivit skyldig ngt åld.jur.JFRcohyponymförbindelse 4cohyponymskyldighet två personer som var på sitt sätt stod i obligation till henne○spec. jur.skyldighet vid fordran (i) obligation (till ngn)sedan 1634Obligationsmarschen.Titel på en marsch som Riksgäldskontoret tog initiativet till inför upptagandet av det första större försvarslånet under andra världskriget (1940; text Alf Henrikson, musik Lars-Erik Larsson)