Svensk ordbok 2009, webbversion

obstrue´ra verb ~de ~t ob·stru·er·ar●med­vetet försvåra ut­förandet av viss handling e.d. komm.JFRcohyponymhindra presidenten obstruerade parlamentets arbete genom att ständigt ut­nyttja sin veto­rättvissa med­lemmar obstruerade mot hemlighets­makeriet i styrelsenobstruera (mot) ngtsedan 1922av lat. obstru´ere ’bygga för; täppa till’ Subst.:vbid1-264579obstruerande, vbid2-264579obstruering; obstruktion