Svensk ordbok 2009, webbversion
odö
´
r
substantiv
~en ~er
od·ör·en
●
(otrevlig) lukt
Noll
JFR
cohyponym
stank
det förekom ofta en svag odör av sopor i trapphuset
sedan 1815
av fra.
odeur
’lukt; doft’; av lat.
od
´
or
’lukt’; jfr
deodorant