[-lå´g]
substantiv ~en ~er
odonto·log·en●person som (yrkesmässigt) ägnar sig åt odontologi
t.ex. som forskare el. student
med.yrk.○ibl. spec.tandläkare
○äv. om motsvarande institution e.d.i best. f. sing.
jobba på odontologensedan 1900till grek. odou´s (genitiv odon´tos) ’tand’ och log´os ’(en) lära’; jfr mastodont; besl. med tand